Fyra underhållsstrategier – vilken ska jag välja?
Det finns fyra allmänna underhållsstrategier: avhjälpande, förebyggande, riskbaserat och behovsbaserat underhåll.
1. Avhjälpande
Underhåll utförs när en avvikelse upptäcks för att återställa till normalt driftläge. Denna strategi bygger på att kostnaderna för stilleståndstid och reparation vid fel är lägre än de investeringar som krävs för ett underhållsprogram. Denna strategi är kostnadseffektiv så länge inget katastrofalt fel inträffar.
2. Förebyggande
Underhåll utförs med fastställda intervall eller utifrån fördefinierade kriterier, och har som syfte att minska sannolikheten för funktionsfel eller prestandaförsämring hos utrustningen.
Underhållsintervallen bestäms utifrån behovet att ta enheten ur drift. Förekomsten av driftfel minskas.
3. Riskbaserat
Underhåll utförs genom att utföra analys, mätningar och periodiska tester i samband med vanligt förebyggande underhåll.
Den insamlade informationen analyseras mot bakgrund av utrustningens miljö-, drifts- och processförhållanden i systemet. Syftet är att utföra tillståndsanalys och riskbedömning av tillgången [en] och fastställa lämpligt underhållsprogram.
All utrustning som uppvisar onormala värden renoveras eller byts ut. På så sätt kan man förlänga brukbarhetstiden och garantera hög tillförlitlighet, säkerhet och effektivitet för anläggningen under lång tid.
4. Behovsbaserat
Underhåll baserat på utrustningens prestandaövervakning och kontroll över de korrigerande åtgärder som vidtas.
Utrustningens faktiska tillstånd utvärderas kontinuerligt genom online-detektering av viktiga parametrar för en enhet i drift och automatiska jämförelser med genomsnittsvärden och -prestanda. Underhåll utförs vid särskilda tecken på att utrustningen försämras och att risken för fel ökar.
Denna strategi bidrar, på lång sikt, till avsevärt sänkta kostnader för underhåll, och minimerar på så sätt förekomsten av allvarliga fel och optimerar hanteringen av tillgängliga ekonomiska resurser.
Underhåll utförs när en avvikelse upptäcks för att återställa till normalt driftläge. Denna strategi bygger på att kostnaderna för stilleståndstid och reparation vid fel är lägre än de investeringar som krävs för ett underhållsprogram. Denna strategi är kostnadseffektiv så länge inget katastrofalt fel inträffar.